Nu har jag börjat bli stor säger matte.  Jag har hunnit med 4 utställningar som valp och jag själv tycker att jag har skött mig bra på alla.  I går var det min sista valputställning som jag kan vara med på, för snart blir jag 9 månader och då räknas jag som junior och får börja tävla officiellt.  Spännande värre känns det som, i alla fall för matte.

Vi det var massor med hundar som hade kommit denna dag och den domaren Ann Eisgård som vi skulle ha haft fick lämna över grupp 8 till den domaren som dömde officiellt för brukshundarna. Det blev en del väntan för oss för det var även i denna ring många fina hundar.

Men matte och husse tyckte det var kul att titta på andra också och vädret var ju bra så vad gjorde det att tiden rann iväg.

Men så var det då äntligen dax för grupp 8 och vad som var roligt är att denna domare även ska utbilda sig till cockerdomare.

Först ut denna dag var amerikansk cocker och det var bara en liten bedårande valp.

Sen var det vår tur och vi var 4 stycken engelska cocker denna dag. Jag kan väl få skryta lite med att berätta att jag var bäst, tyckte domaren

Jag var den andra som blev bedömd och matte kände sig så lycklig när hon hörde alla fina ord om mig. Klart att jag fick ett Hp

Den där rosetten jag hade fått den ville jag inte släppa utan bar det så snyggt när vi sprang runt i ringen igen.

Det var jag som vann och blev BIR denna dag.

Sen blev det en lång väntan igen för det var 9 olika grupp 8 raser som skulle in och bli bedömda, men jag slappade i min bur så det gick ingen större skada på mig.

Sen blev det Big-finalen och det var ju så många fina hundar som skulle in i ringen.

Matte fick jobba med mig en del, för jag hade upptäckt att det fanns massa godisbitar på plan som någon hade tappat. När vi var kvar bland de 4 bästa så sa matte till mig att det gjorde jag bra.  Alla vi fyra fick springa runt och domaren tog ut en och en till sina respektive platser och jag fick springa mest för jag var kvar till sist och fick ställa mig vid den röda blomkrukan.

Jag vann och blev BIG-1

Sen blev det lång väntan och matte var ute och gick med mig några gånger för att jag skulle kissa, men jag bara luktade och luktade på marken. Men så träffade jag en liten tax som var så söt och den ville leka med mig, matte sa, visst får ni leka, blöt hade jag ändå blivit av att gå runt i det våta gräset. Då äntligen kunde jag kissa.

Men så äntligen var det vår tur att få visa upp oss i BIS-finalen.  Även nu var vi ju jättemånga och jag var inte alls med på att springa snyggt. Jag var den enda av alla dessa hundar som inte tidigare hade blivit bedömd av Ann Eisgård, så hon ville se mig lite extra.

  Jag pussade henne och visade att jag i alla fall tyckte att hon var en roligt figur.

Jag var hungrig, jag var trött och hade lite svårt att hålla alla fyra benen i marken.  Men vi blev kvar bland de fem sista och jag fick reservplatsen denna dag. När jag skulle hämta min rosett då visade jag verkligen mitt rätta jag och sprang så snyggt så att domaren sa "varför visade du inte dessa steg i ringen".  Hon berömde mig i alla fall och sa att jag var superfin och mycket lovande.

Den första lila rosetten jag fick tyckte jag ju så mycket om och fick bära själv, men den här ville matte spara och då fick jag inte alls ta den, men jag hade bestämt att den var min och ingen annans.  Men matte vann.

Kan väl i alla fall säga att jag var nöjd och det tror jag matte också var och ett riktigt bra slut på valptiden.

Nu tar jag nya tag inför min premiär i september som junior.

Yra